Fick som uppgift att skriva en artikel om höstförberedelser och resultatet blev nedanstående:

Förbered vårens odling med höstsådd

Det är lätt att känna att odlingssäsongen tagit slut när sommarens blommor bugar sig mot marken och löven ändrar färg, ändå finns det mycket du hinner göra innan snön kommer.

De flesta växter, annueller som bienner, släpper naturligt sina frön på hösten om de får blomma färdigt och ge ett moget frö. Det innebär att många växter både kan och bör sås i slutet av odlingssäsongen för att ge bäst resultat.

Senare sådd ger tidigare skörd
Vid höstsådd ligger fröet i vila under vintern innan det börjar gro av vårsolens värme. Denna metod har flera fördelar, den största är att de första primörerna kan skördas flera veckor tidigare och arbetet i trädgården fördelas på ett bättre sätt och ger dig mer tid till andra vårsysslor.

Till skillnad från vad många tror så är det inte kylan som är det största hotet mot fröet, utan istället fukten. Detta gör att höstsådd lämpar sig lika väl i syd som i norr, så länge din jord är så pass väldränerad att fröet inte ruttnar.

Vid höstsådd är det viktigt att inte så för tidigt och riskera att fröet börjar gro och sedan frysa sönder under vintern, vänta istället med att så fröna så sent som möjligt innan jorden blir för kall.

Förberedelser
Det är lätt att glömma bort var du sådde när du står i landet på våren, därför är det bättre att välja ett särskilt område för höstsådd istället för att sprida ut dina odlingsrader över hela trädgården.

Börja med att rensa odlingsbäddarna från allt rotogräs innan det blivit för kallt. Lägg också undan sandblandad jord för täckning av sådden och förvara den frostfritt tills du ska så.

Bearbeta jorden så att den är redo att odlas och vänta tills det blivit kallare. Du kan odla fram tills tjälen börjat gå i jorden, så länge du lyckas dra upp en fåra att lägga dina frön i.

Efter att du sått så täcker du raderna med den sandblandade jorden och slutligen med halm. Nu är det bara att låta naturen ha sin gång och invänta våren.

Några lämpliga kulturarvsorter att så på hösten

Knölvial
Lathyrus tuberosus är ärtväxt som odlats i Sverige redan sedan 1600-talet. Dess kastanjelika knölar prydde borden hos 1800-talets kungligheter och förutom sin fina smak är denna slotts-trädgårdsväxt också en bra dragväxt för bin.

Frö från knölvialen planteras september till november beroende på var i landet du befinner dig. Sandpappra först fröet försiktigt med ett fint sandpapper och blötlägg sedan fröna ett dygn innan sådd, när de väl ligger i marken kan du täcka dem med ett tunt lager grus.

Jordärtsskocka
Helianthus tubersous är en flerårig växt som kom till Sverige från Nordamerika i slutet av 1600-talet. Den är släkt med solrosen och är till skillnad från sin släkting flerårig med underjordiska utlöpare.

Knölarna planteras på hösten innan marken frusit, ungefär samtidigt som vintervitlöken på ungefär 10 cm djup och 50 cm mellan plantorna.

Morötter
Baucus karott ssp. sativum är en utmärkt gröda att så på hösten. Då den inte ska gro förrän jorden börjat bli varm till våren, så är det bra att vänta så länge du kan med sådd innan snön kommer.

Så med ett avstånd på 3 till 6 centimer och 35 cm i radavstånd.

Morötterna gror ungefär samtidigt som det tidiga ogräset vilket gör att du behöver rensa landen redan från start.

Korogi
Staceys affines eller kinaskocka som den ofta kallas i folkmun, har odlats i Sverige sedan mitten på 1800-talet. Så knölarna samtidigt som jordärtsskocka och använd samma plantavstånd och sådjup.

Palsternacka
Pastinacea sativa är mycket lämplig för höstsådd, växten gror långsamt och behöver lång tid på sig att växa. Försök så palsternacka strax innan tjälen går i jorden på 1 – 2 cm djup och med ca 10 cm mellan plantorna.

Persilja
Petroselinum crispus gror likt palsternacka långsamt och du kan vänta ända tills tjälen börjar gå i jorden innan du sår örten. Så fröna grunt och tätt, gallra sedan på våren till 10 – 15 cm plantavstånd.

Svartrot
Scorzonera hispanica är släkt med maskrosen och en flerårig korgblommig växt. I norden kallas den för fattigmans-sparris och har odlat länge. Roten behöver en lång säsong och jord som är lucker samt väldränerad. Det är en god idé att odla dem i upphöjda bäddar så att svartroten inte stöter på motstånd och delar sig. Så på 2 cm tådjup och 10 cm plantavstånd i raderna.

Haverrot
Tragopogon Porrifolus introducerades i Sverige under 1700-talet och brukar i folkmun kallas för fattigmans-ostron. Förutom den milda roten så är också de tidiga bladen svagt söta och goda i sallader.

Vanligtvis är haverroten det första som sås på våren eftersom den behöver en lång säsong, fast denna rotsak går också utmärkt att plantera på hösten ungefär samtidigt som vinter-vitlöken och svartrot. Plantera 10 – 15 cm mellan plantorna och 40 – 50 cm mellan raderna.

Kardborrerot
Atrium lappa japonica är en korgblommig växt som är en vanlig rotfrukt i asien. Både till utseende och odling kan den jämföras med svartrot, fast med en smak som mer påminner om kronärts- och jordärtsskocka.

Odla kardborreroten som svartrot fast ge den ett betydligt större avstånd mellan plantorna i raden, gärna 30 cm.